Sök
  • asa692

Minsta älsklingen 10 år!


Joline fick sina Moon Boots, som stod högst upp på önskelistan och en termin på gymnastik. Det är nästan lika attraktivt med gymnastik som konsertbiljetter. Man får logga in i god tid, uppdatera konstant och sedan slänga sig på en plats att boka. Förra terminen gick det inte vägen, men nu äntligen. Riktigt bra födelsedagspresenter. Och jag fick testa att spritsa smörkrämsblommor som jag dekorerade hennes födelsedagstårta med. Många misstag gjordes, men det leder till många bra lärdomar. Jag ska fortsätta utvecklingen till veckan och lägga upp en plan för vad som behöver inhandlas för att få bättre förutsättningar. Det ser jag fram emot.. *glad* Chokladfärgerna som jag beställt har också anlänt, så nu behöver det bara förberedas och bestämmas en dag för Pralintillverkning med mina jobbtjejer. Som alltid har man en bild i huvudet med vad man vill ha för resultat. Det ska blir såå roligt att inviga de nya pralinformarna.


Jag ska göra en kraftansträngning med att spara mer pengar så att vi kan se fram emot en liten tripp till Sundsvall om några månader och även börja lägga undan till semestern. Det ser jag också fram emot. Att bli bättre på att genomföra mina målbilder och drömmar på ett så smidigt sätt som möjligt. Planera bättre..





2 visningar0 kommentarer
  • asa692

Jag känner bara negativa känslor just nu. Att ingenting är som det ska vara. Allt som tidigare har varit bra, är inte bra längre. Jag är tacksam över att jag i alla fall har fått leva så nära min dröm. Att jag fick uppleva lycklig kärlek, med barn som har mått bra och att få gå till jobbet som jag älskade. Allt synkade inte så länge kanske, men jag fick känna av hur livet kan vara när det flyter. Det var längesedan jag kände så.. Att livet var i synk. Men jag är oftast positiv, glad och jag anstränger mig för att få livet att fungera. Jag anstränger mig alltid för att hitta tillbaka och ta mig upp. Men just nu orkar jag inte anstränga mig längre. Det får väl vara skit med allt då.


Jag har ångest över att jag inte orkar göra sånt som jag egentligen vill. Ångest över att en stor del av mitt liv har försvunnit. Ångest över tanken på att livet är som det är just nu. Jag är så trött på att kämpa. Så trött på att vara stark. Kan jag få vila nu? Jag orkar knappt själv just nu, så hur ska jag orka bära andra? Hur ska jag orka med någon annans ilska, ledsamhet och frustration? Gå någon annanstans.. Gå bara..


Jag känner mig ungefär som när Iris i The Holiday Bitch-slapar sig själv i ansiktet och säger Low Point, Low Point. Med glimten i ögat, eftersom jag vet att det här är en extra trött period. Men alla händelser äter sakta upp mig och jag vill bara skrika: Ät inte upp det lilla av mig som är kvar, låt mig vara!!!


Bara vetskapen om att jag måste gå in till köket och laga middag snart är kvävande. Jag vill inte ha ett enda måste. Jag vill lägga mig ner under täcket ensam och i tysthet och där vill jag bara få vara i ensamhet med mina tankar och känslor. Tills jag inte vill det längre. Men jag vill göra som jag vill! När jag är på jobbet kan jag längta hem till att bara få lägga mig på soffan och när jag är ledig kan jag längta efter att få kliva upp ensam och få gå till jobbet. Det kommer från insidan såklart. Det går inte att fly ifrån den där känslan som äter upp mig inifrån. Rastlösheten och frustrationen över att befinna mig i mitt egna liv. Mitt liv...


Jag är så skör nu. Jag saknar Isabelle så mycket.. Ensam och riktigt, riktigt trött..

0 visningar0 kommentarer
  • asa692

Det värsta j..vla skitåret någonsin. Åkte upp till Isabelle tillsammans med mamma, Danne och svärmor och skålade i ett glas Prosecco. Den sista videon jag har av Isabelle på mobilen är från tolvslaget förra året. Jag önskar att jag hade lusten att vilja fira (för hennes och barnens skull), men nej. Den här gången orkar jag inte.. Men det är så mycket annat som jag ändå lyckas genomföra så jag tänker vara nöjd med mig själv ändå. Jag får vara glad för det lilla, ledsen för det stora och åka bergochdalbana däremellan. På söndag fyller Simon år, så vi ska hem till han och Isabelle och fira honom. Jobbigt och mysigt på samma gång. Det är så mycket Isabelle där hemma såklart. Men jag ser fram emot det. Allt som inte är att sitta hemma i soffan eller uppleva hur Nicklas är kraftlös är positivt. Nästa firande är Joline som fyller 10 år. Det är stort. Jag måste bara se till att jag inte gör det halvdant, utan ordentligt, så som pinglan förtjänar.


Ballonger och Prosecco till det finaste..


Ber om ursäkt älskling för att Prosecco inte var god. Glaset hemma tyckte du nog bättre om :)

Någon hade placerat fina vingar i granen baktill, som jag flyttade fram. Jag fullkomligt ÄLSKAR att komma till Isabelle och se att någon annan har varit där och särskilt när de lämnat något. Tack för det, alla ni som besöker..

Isabelles fina vän Tyra skålade också in Nyår med Isabelle och det känns i hela mammahjärtat. Tack Tyra.


2 visningar0 kommentarer