• asa692

FÖRSTA SEMESTERDAGEN

Precis som förra året så har jag inte haft en bubblig känsla inför att gå på semester. Förra året fanns inte Isabelle med oss längre, så att njuta av sommar, sol och frihet tappade såklart sin mening. I år tror jag att känslan beror på en kombination av dåligt väder, inga planer och att jag inte kan gå och träna som jag såg fram emot. I tisdags började jag känna av halsen och att träna om man är på väg att bli sjuk är uteslutet. Jag hade ju morgonträningen och frukosten hemma att se fram emot.


Idag vaknade jag som vanligt 04.30, dricker nu min andra kopp kaffe och jag har redan hunnit sminka mig. Klockan är 06.00 och jag väntar på att resten av familjen ska vakna. Jag hör Nicklas alarm för tredje gången nu. Den enda planen jag har idag är att handla till skolavslutningen och jag känner mig redan uttråkad.. Min chef frågade igår vilken bokstavskombination jag har eftersom jag var rastlös redan innan jag lämnade jobbet. Jag har faktiskt igen kombination :) Jag har bara min egna personlighet som gillar planer och att det ska hända saker. Jag gillar att fylla dagarna med små saker som jag upplever ger mig mening. En anledning till att kliva upp på morgonen helt enkelt. Interaktion med andra och fullt av små händelser som bidrar till välmående.


Jag känner verkligen att jag gör vad jag kan för att ta ansvar över att må bra. Ibland kan jag absolut känna att jag kan bättre. Att jag tyvärr flummar iväg i andra tankar och tappar fokus från mitt mål. Det är en utav de sämsta egenskaperna jag har. Jag är värdelös på långsiktiga mål. Helt värdelös. Så jag når ju aldrig fram. Jag drömmer alltid egentligen om samma sak, men eftersom det är så långt bort så tappar jag bort viljekraften och hamnar på startrutan igen, gång på gång på gång. Så tröttsamt...


Just nu är jag i en period då jag undviker att fastna med Isabelle i tankarna. Jag vet inte, men jag tror att det beror på att jag skulle kunna bryta ihop totalt nu och känna, fuck allt.. och det finns helt enkelt inte utrymme för tillfället. Imorgon har flickorna sin skolavslutning och jag behöver vara en bra mamma till dem. Nej, jag menar inte att jag är en dålig mamma för att jag sörjer Isabelle, men helt ärligt finns det bättre och sämre tillfällen och att tima in en riktig gråtperiod. Och med deras skolavslutning är det definitivt inte rätt timing, så jag får skjuta på de känslorna så gott det går. Idag har jag känslan av att livet inte har så mycket mening utan min Bella. Jag saknar dig så det skär i mig älskling. (Så kom det lite tårar ändå).



9 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

MIDSOMMARAFTON och jag känner mig inte glad. Jag kände mig glad igår. Vi åkte runt och handlade inför att åka till Ljungdalen och vi satte en midsommarkrans hos Isabelle. Dagen var full av saker att g

Det här är mitt liv. Det här är jag. Som jag har skrivit tidigare så lever jag lite i mina två världar samtidigt. Jag har en fot i verkligheten och den andra i fantasin. Jag är i grunden positiv, star