• asa692

HOPP OCH HOPPLÖSHET

Jag har haft hög frånvaro här. Det blir lätt så när jag mår riktigt dåligt. Då finns det inte någon ork till något och jag blir handlingsförlamad inom samtliga områden av livet. Så kände jag faktiskt nästa hela semestern. Så det var tur att jag hade tre veckors semester och inte fem som jag önskade från början. Men nu är jag på väg åt rätt håll igen. Jag behövde bara återgå till jobbet. Hålla mig sysselsatt och fylla dagarna med mer aktivitet. Huvudet fick alldeles för mycket tid över till att tänka den här semestern.


Det kan vara både hälsosamt och själsdödande att fastna hos min Isabelle. Det är ytterligheter att kastas mellan hopp och känsla av liv, till hopplöshet och brist på mening. Jag föredrar givetvis det första.. Problemet är att man inte riktigt får välja. Mitt mål är ju att det ska vara känslosamt fint att ha henne i tankarna och att det fina ska omvandlas till något vackert på ett eller annat sätt.


Jag har gjort min andra vecka på jobbet nu och jag har redan fått igång rutiner som jag gillar. Jag jobbar och går till gymmet varvat med att gå hem och tillverka praliner. Och det trivs jag med nu. Så härligt att fylla dagen med fullt ös, för att sen ha en eller två timmar vilandes på soffan. Så det är dit jag ska försöka ta mig nu. Idag har jag varit "duktiga flickan" och både jobbat, tränat, lockat igen praliner och lagat två middagar och just diskat undan allt. Och nej, jag menar inte att man måste ha fullt ös med att prestera för att vara en duktig flicka. Men jag känner mig duktig då eftersom jag vet att jag tar hand om mig själv bäst genom att ha saker att göra. Skippar jag att träna eller att göra praliner (som är det jag vill göra) så skippar jag det som jag tycker är roligt och det skapar obalans. Och jag kan ju varken välja bort jobbet eller barn och middag. Så det är bara att kavla upp armarna och göra...


Livet tar ju slut så fort och det är väldigt mycket som jag vill hinna med innan det är dags att dra här ifrån.

20 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Någonting hände för en vecka sedan. När jag och Lina gjorde Yran. Jag fick träffa mig själv igen och jag kände mig genuint lycklig. Jag kan inte ens komma ihåg sist jag kände mig lycklig (och det gäll

THE MIND IS JUST AT TOOL A BLANK SLATE AT ALL TIMES IT IS YOU ALONE THAT CONTROLS WHAT FILTERS THROUGH AND WHAT STAYS USE THIS TOOL WISELY Nu går jag snart in i min sista semestervecka och det är dag