• asa692

JAG KAN BÄTTRE

Nu har det gått ungefär två veckor sedan vi blev friska, efter att ha legat på soffan 11 dagar i rad. De dagarna var en riktig bubbla av ledsamhet och sträcktittande på tv. Hemmaperioden sammanföll med Isabelles årsdag så förutom att ha feber samtidigt som resten av familjen, var det mycket tårar och känslor. Det är det ju fortfarande såklart. Men de här tråkiga dagarna kan också ha varit startskottet för någonting lite bättre. Helgrutinen med att dricka ett glas vin i soffan är som bortblåst för mig. Jag vågade absolut inte tillföra det minsta skräp i min kropp när kroppen redan mådde dåligt och det vill jag inte nu heller. Jag har alltid gått runt med en ångest för att alkoholen har fått en plats och nu har jag raderat den. Känslan av att få dricka ett glas Prosecco vid ett speciellt tillfälle är en känsla jag vill ha tillbaka. Och de speciella tillfällena infaller ju inte så ofta i verkligheten.


Efter att ha haft dåligt blodvärde i ett år så tog jag itu med det, så nu äter jag järntabletter och lade till D-vitamin och så snart jag känner mig riktigt återhämtad så ska jag se till att det blir gymbesök också. Jag kommer ju inte att bli en dag yngre än vad jag är idag, så jag behöver ta ansvar för den delen av min hälsa också. Jag känner redan att jag mår psykiskt bättre av de små förändringarna jag har gjort och eftersom bra beslut skapar ringar på vattnet så har jag förhoppningen om att jag ska bli starkare. För att orka med de tunga perioderna av saknad och tårar så kan det vara bra med en starkare grund. Jag ska försöka att ändra om helgrutinerna ännu mer, men jag vågar inte påstå att jag kommer att klara det. Förut brukade jag vara kreativ hemma på helgerna (eftersom det är den enda tiden som blir över) och ägna mig åt att försöka skapa det som är i mitt huvud. Den spontana och positiva delen av mitt liv har varit borta i flera år, men jag önskar att jag kunde få tillbaka den. Eftersom livet inte är som det har varit så kan det ju hända att jag inte kommer att lyckas genomföra det, men jag måste ju försöka. Jag måste kämpa för att få tillbaka glädje-ämnena som jag har haft i mitt liv. Vilket är:

  • Skapa mer. Vid en idé, genomföra den istället för att låta den vara kvar i huvudet. Bli en doer istället för en thinker.

  • Umgås mer med mina vänner och prioritera mitt behov av umgänge och låta resten av familjen anpassa sig till mig mer istället för som det är idag. Att jag alltid anpassar mig (Det är enbart mitt fel att det blivit så).

  • Ta med Joline ut på mer aktiviteter. Vi var så duktiga på det här förut, men livet kom emellan och sen har vi inte orkat ta oss upp. Vi ska upp... och ut.

Det här är inga nya saker, utan sådant som tidigare funnits i livet naturligt, men runnit ut. Dags att ta tillbaka. Jag ska bli stark igen! Jag ska få tillbaka mitt självförtroende och min självkänsla och jag KAN bli BÄTTRE.



3 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Någonting hände för en vecka sedan. När jag och Lina gjorde Yran. Jag fick träffa mig själv igen och jag kände mig genuint lycklig. Jag kan inte ens komma ihåg sist jag kände mig lycklig (och det gäll

Jag har haft hög frånvaro här. Det blir lätt så när jag mår riktigt dåligt. Då finns det inte någon ork till något och jag blir handlingsförlamad inom samtliga områden av livet. Så kände jag faktiskt