• asa692

KONSTNÄRLIGT ICKE-KAOS

Jag har hört att konstnärliga, kreativa personer oftast inte är duktiga på att hålla ordning. Att det verkar som om att det ena utesluter det andra lite. Att det konstnärliga är flummigt och att det icke konstnärliga är ordningsamt. Det stämmer i alla fall inte. Min hjärna innehåller minst lika mycket ordningssinne som kreativt. Jag lever efter min kalender, mina påminnelser av larm och struktur. Min vardag skulle inte fungera utan. Och jag har mina rutiner varje dag som jag följer. Om någon pajar för mig så blir jag extremt frustrerad (men jag jobbar på det). Efter jobbet gör jag de ärenden som ska göras och sen är det raka vägen hem för att dra upp persienner, bädda sängen och gå loss med torky och fönsterputs på alla ytor med glas och spegel. Städar av badrummet varannan dag och dammtorkar nästan varje. Jag vill att hemmet ska fortsätta ha den där "jag älskar dig" känslan och om det inte är fint hemma så blir det kaos i mig. Kuddarna i soffan ska vara fluffade och ligga där de ska. När det är ordning och strukturerat omkring mig så blir jag mer kreativ och går igång snabbare på att genomföra mina idéer. Jag blir kär. Jag kan verkligen känna att jag vill fly vardagen ibland, men överlag så tycker jag att vardagen är minst lika bra som helgen om inte bättre ibland. Helgen är oftast mer oplanerad än vardagarna och "slösas ibland bort". Det finns ljuvliga helger också såklart. När de innehåller den där perfekta mixen mellan att vara social, komma hemifrån och även få lugnet i soffan. För mycket av det ena eller andra så blir det genast lite sämre.


Jag tror att jag har ett större behov än genomsnittet av att det ska hända saker nästan hela tiden. Att sitta inne och inte göra någonting en hel dag går verkligen bort. Det är väl därför jag tycker om vardagarna. De har redan en blandning mellan att vara aktiv och inte. Prestera vs chilla. Och eftersom jag har kommit fram till att jag i stor grad har en prestationsbaserad självkänsla så mår jag väl lite sämre om jag inte har presterat på någon utav alla de delar man kan prestera på. Så härligt att man förstår sig själv bättre ju äldre man blir och att självinsikten finns. Jaha, det är så här jag verkar fungera. Då jobbar vi på att förstå och acceptera det. Nu lär jag alltså känna mig själv och förstå hur jag fungerar. Sådär klyschigt. Ju äldre man blir, desto lugnare blir man.


Konstnärliga personer är mycket i sina känslor. Ja, det stämmer i alla fall in på mig. Verkligen!!! Jag tror att den sidan av mig själv bidrar till att jag sörjer ganska hälsosamt och tänker att anledningen till det är just min kontakt med mina känslor. Att jag tillåter mig att vara där jag är. Att jag aldrig har svårt för att visa känslor och heller aldrig har haft. Jag är som en öppen bok och delar med mig av nästan allt. Jag har på något sätt alltid varit tillåtande till mig själv. Så i den här mest extrema situationen där det värsta tänkbara har hänt, så är jag inkluderande och öppen. Jag gråter öppet, jag pratar mycket, jag delar med mig av vad jag känner och hur jag tänker och svarar på frågor och jag tror att det bidrar till bearbetningen. Jag kommer aldrig att vara lagad, men jag kan vara väl omplåstrad och hålla ihop. Ta ansvar för att hålla mig fungerande och ta hand om mig själv så att jag kan ge något positivt till andra. Att Isabelle känner igen sin "fina mamma". Den där klumpen av att inte bearbeta finns inte. Jag kan uppleva hos några av mina nära att den där klumpen bara växer. Att innehållet som egentligen är ledsamhet och sorg förvandlas till ilska och hat. Så tärande. Jag önskar att jag kunde hjälpa mer än vad jag kan.

1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Tack för att du är hos mig så ofta älskling. Även om det också ibland leder till en gråtattack i utgången till IKEA, när jag hör dig påminna mig om att köpa med mig Lingondricka. Jag vill också tacka

Det känns som att den här helgen har varit otroligt lång och det är ju alltid positivt. De nya rutinerna gör susen. Både igår och idag kunde jag efter kaffe och havregrynsgröt morgonträna. Min hjärna

Det sista året har som alla förstår varit fullt utav sorg, tårar, ilska, frustration, hopplöshet, maktlöshet och alla andra känslor som kan tänkas infinna sig när det värsta tänkbara händer. Ja, alla