• asa692

LITE MER JAG

Jag har haft en bra vecka. Det är konstigt att man kan ha det, Det är konstigt att det går att skratta, skämta och få små moment av att kunna se framåt utan den ilande smärtan i själen. Jag vet att den här känslan kommer att försvinna och gå över till den tomhet, frustration och bottenlös sorg. Jag vet att den kommer tillbaka som ett knytnävsslag. Att jag kommer att få en chock igen och återuppleva varje steg i vad som hänt,. Men den här veckan som varit har visat mig att jag inte bara kommer att vara fast i det tunga, utan visat att jag också kommer att få lite vila mitt i all skit. Det märks så väl när jag har de bättre dagarna. Jag pratar mer, engagerar mig på jobbet och intresset för skapande och delaktighet hälsar på.


Igår var jag och mamma upp till Isabelle och plockade bort den stora blomman för att ersätta den med en gran och ljusslingor. Längtar tills stenen kommer så att platsen blir mer färdig. Men att se hennes namn inskrivet är också en påminnelse om att det här är på riktigt. Att hon inte kommer tillbaka. Det är så svårt att förstå att det här har hänt! Att jag har förlorat min Isabelle. Det är hjärtskärande.


Det här är den första veckan sedan Isabelle försvann som jag inte har känt att jag brutits ner av vardagen. Att jag faktiskt har lyckats vara en glad mamma till barnen som är kvar och orkat. För vardagen finns kvar även om jag är i sorg och det är utmattande att klara av BUP -skolmöten, aktiviteter och måsten samtidigt som tanken är att man ska återhämta sig. Att tiden för sorg ska få plats. Det finns ingen tid över. Det finns inget utrymme för mig att få bli mig. Den här veckan har inte på något sätt varit annorlunda, men jag har varit lite mer lik mig själv. Mitt gamla jag. Det kan vara för att Alicia hade en vecka som fungerade bättre? För sanningen är att man som förälder aldrig mår bättre än barnet som mår sämst. Från att jag blev mamma har det varit så tydligt att jag inte lever genom mina egna känslor utan genom mina döttrars. Förutom känslan av min egna sorg av att förlora min person.



1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Tack för att du är hos mig så ofta älskling. Även om det också ibland leder till en gråtattack i utgången till IKEA, när jag hör dig påminna mig om att köpa med mig Lingondricka. Jag vill också tacka

Det känns som att den här helgen har varit otroligt lång och det är ju alltid positivt. De nya rutinerna gör susen. Både igår och idag kunde jag efter kaffe och havregrynsgröt morgonträna. Min hjärna

Det sista året har som alla förstår varit fullt utav sorg, tårar, ilska, frustration, hopplöshet, maktlöshet och alla andra känslor som kan tänkas infinna sig när det värsta tänkbara händer. Ja, alla