• asa692

LOW POINT

Jag känner bara negativa känslor just nu. Att ingenting är som det ska vara. Allt som tidigare har varit bra, är inte bra längre. Jag är tacksam över att jag i alla fall har fått leva så nära min dröm. Att jag fick uppleva lycklig kärlek, med barn som har mått bra och att få gå till jobbet som jag älskade. Allt synkade inte så länge kanske, men jag fick känna av hur livet kan vara när det flyter. Det var längesedan jag kände så.. Att livet var i synk. Men jag är oftast positiv, glad och jag anstränger mig för att få livet att fungera. Jag anstränger mig alltid för att hitta tillbaka och ta mig upp. Men just nu orkar jag inte anstränga mig längre. Det får väl vara skit med allt då.


Jag har ångest över att jag inte orkar göra sånt som jag egentligen vill. Ångest över att en stor del av mitt liv har försvunnit. Ångest över tanken på att livet är som det är just nu. Jag är så trött på att kämpa. Så trött på att vara stark. Kan jag få vila nu? Jag orkar knappt själv just nu, så hur ska jag orka bära andra? Hur ska jag orka med någon annans ilska, ledsamhet och frustration? Gå någon annanstans.. Gå bara..


Jag känner mig ungefär som när Iris i The Holiday Bitch-slapar sig själv i ansiktet och säger Low Point, Low Point. Med glimten i ögat, eftersom jag vet att det här är en extra trött period. Men alla händelser äter sakta upp mig och jag vill bara skrika: Ät inte upp det lilla av mig som är kvar, låt mig vara!!!


Bara vetskapen om att jag måste gå in till köket och laga middag snart är kvävande. Jag vill inte ha ett enda måste. Jag vill lägga mig ner under täcket ensam och i tysthet och där vill jag bara få vara i ensamhet med mina tankar och känslor. Tills jag inte vill det längre. Men jag vill göra som jag vill! När jag är på jobbet kan jag längta hem till att bara få lägga mig på soffan och när jag är ledig kan jag längta efter att få kliva upp ensam och få gå till jobbet. Det kommer från insidan såklart. Det går inte att fly ifrån den där känslan som äter upp mig inifrån. Rastlösheten och frustrationen över att befinna mig i mitt egna liv. Mitt liv...


Jag är så skör nu. Jag saknar Isabelle så mycket.. Ensam och riktigt, riktigt trött..

0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Tack för att du är hos mig så ofta älskling. Även om det också ibland leder till en gråtattack i utgången till IKEA, när jag hör dig påminna mig om att köpa med mig Lingondricka. Jag vill också tacka

Det känns som att den här helgen har varit otroligt lång och det är ju alltid positivt. De nya rutinerna gör susen. Både igår och idag kunde jag efter kaffe och havregrynsgröt morgonträna. Min hjärna

Det sista året har som alla förstår varit fullt utav sorg, tårar, ilska, frustration, hopplöshet, maktlöshet och alla andra känslor som kan tänkas infinna sig när det värsta tänkbara händer. Ja, alla