NI TVÅ

Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa Simon? Vi två verkar följa varandra i perioderna av upp och ner. Men jag har ju resten av familjen och han är ensam. Han är så ensam utan dig Isabelle.

Självklart kommer det att vara jobbigt den dagen han träffar en ny tjej, men för hans skull så är det givetvis något jag önskar honom. Isabelle är satt på en piedestal och alla tjejer kommer att jämföras med henne. Precis som jag känner, att Isabelle var min person, så känner Simon detsamma och för Isabelle var det ömsesidigt. De var varandras. Nu var båda unga, men det gör inte så stor skillnad när det är äkta. När den du älskar mest i livet rycks bort och lämnar dig ensam kvar. Jag försöker att ta hand om Simon, men jag kan ju inte väga upp ens en bråkdel för Isabelle. Jag kan bara vara ett substitut av en extrafamilj och bidra med likheter. Jag känner nog lite panik nu bara för att jag själv är i en svacka. Jag som oftast är den starka. Det löser sig säkert.. Men jag oroar mig för Simon. Det tar olika lång tid för alla att gå vidare (som förälder gör man väl aldrig det). Men för Simon tror jag att det är långt bort. Det är ok såklart. Jag är bara så rädd för att han ska gå sönder för mycket. Att jag inte lyckas stötta tillräckligt mycket. Att jag inte räcker till.. Jag saknar er och jag sörjer er.. Ni två...

Ni två tillsammans... Så fina ihop.