• asa692

OM LIVET SKAVER

Uppdaterat: 4 mars

Varför har vi inte kommit längre i förståelsen för dåligt mående? Jag syftar inte enbart på de som lider av psykisk ohälsa utan på de svackor som vi människor har i livet. Hur kommer det sig att det är helt ok att vara hemma och vila upp sig när det fysiska inte är hundra, men inte om man mår riktigt dåligt i själen? Vi människor dömmer så hårt utifrån våran egna uppfattning att vi inte kan se bakom det lilla vi ser eller själva varit med om. Om ett utav mina barn mår riktigt dåligt och är ledsen och trött, så tycker jag att det är helt befogat att vara hemma en dag från skolan för att vila, gråta ut, och bara få tanka sig själv kravlöst. Jag menar inte att alla ska vara hemma så fort någonting skaver lite. Livet skaver. Men vi är olika och fungerar olika. Om jag ser en kollega på jobbet sitta och gråta till och från i fikarummet varpå denna inte dyker upp på jobbet en dag för att den är sjuk. Så tänker inte jag. Aha.. Den skolkar.. Den ljuger om att den har feber. Jag tänker att den kollegan antagligen säger att den är sjuk för att det ska vara legitimt att den inte kommer till jobbet idag och att det antagligen har hänt någonting som gör att den personen behöver vara hemma idag. För att laga något som är trasigt just nu. Något som är så trasigt att det inte går att jobba. Vi vet ingenting om de vi inte känner fullt, egentligen. Men vi tycker oss veta så mycket att vi kan döma. In i flocken med dig. Du har inte skött dig.


Det finns absolut människor som kanske väljer att inte gå till jobbet bara för att. Men jag tror att det oftare finns en anledning bakom varför man väljer att inte gå och det är ju den anledningen som har betydelse för just den individen. Inte vad alla vi andra tror oss tycka och veta.


Det var inte svårt att vara hemma sjukskriven när Isabelle dog. Jag hade såklart inga dömande blickar på mig. Min anledning var legitim med råga, för omgivningen. Så jag pratar inte utifrån mig själv. Jag pratar om alla de där små anledningarna som inte är ok. Jag kan stå på jobbet och gråta och laga mig själv sakta i offentlighet. Men det är inte en talang som alla har. De flesta kan bara gråta och vara ledsna när det inte är offentligt.

Och jag tror inte på idén med att tvingas bita ihop och stänga in allt. Jag tror att just den handlingen skapar så mycket sämre saker inombords och infekterar människan i sig.

0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Tack för att du är hos mig så ofta älskling. Även om det också ibland leder till en gråtattack i utgången till IKEA, när jag hör dig påminna mig om att köpa med mig Lingondricka. Jag vill också tacka

Det känns som att den här helgen har varit otroligt lång och det är ju alltid positivt. De nya rutinerna gör susen. Både igår och idag kunde jag efter kaffe och havregrynsgröt morgonträna. Min hjärna

Det sista året har som alla förstår varit fullt utav sorg, tårar, ilska, frustration, hopplöshet, maktlöshet och alla andra känslor som kan tänkas infinna sig när det värsta tänkbara händer. Ja, alla