• asa692

SAKNAR

Är tillbaka i känslan av att jag bara är. Förra veckan kändes det bara som måndagar och helgen har inte heller bidragit till någon förändring i känslan. Det kanske inte kändes som måndag direkt, men den där harmoniska känslan som ändå ska finnas i kroppen av ledig tid, finns inte. Trots Love Actually, tända ljus, glögg, trevligt sällskap och min födelsedag så känner jag mig ganska likgiltig och tom. Jag anstränger mig och på ytan ser det nog ut som vanliga dagar, men inombords är det tristess och utan glädje. Det är bara att fortsätta anstränga mig, det vänder så småningom. Men åh, vad jag saknar feelingen jag hade för ett par veckor sedan. Då jag kände mig glad, inspirerad, hoppfull och full av liv. Tänk om man kunde få stanna i den känslan lite längre och oftare. Om jag minns tillbaka till mitt grundjag, den person som jag var innan alla tunga år föll över, så skulle jag beskriva mig själv så. Älskade att bara få vakna och vara i mitt liv. Med mina vackra barn och min tillvaro. Älskade bandet som jag och flickorna hade och min lust att alltid göra saker tillsammans. En riktigt pysslig och glad mamma. Vart tog hon vägen? Jag är inte alls så längre. Jag vet att det finns kvar långt där inne, men tillvaron jag lever i hade behövt så stora förändringar för att jag ska kunna återgå till den personen, att jag inte förmår att förändra. Det skulle bli så mycket sämre innan det blev bättre och det skulle vara en chansning. Men vad jag saknar mig själv. Jag saknar mitt gamla jag så mycket. Den mycket bättre versionen av mig själv.


Mina barn har det bra och det fattas dem inte mat, kläder eller kärlek. Och jag vet att jag är en närvarande förälder. Men jag vet också att jag har varit bättre. Jag önskar att jag hade förmågan att ge mer av mig själv igen. Mitt gamla jag är en så mycket bättre version än den jag är idag. Saknar att mina barn inte kände kände stress. Saknar att mina barn hade ro att sitta och rita. Saknar det okomplicerade. Saknar när Alicia var ett barn som skrattade mycket. Saknar kramarna från Isabelle. Saknar att Nicklas tyckte om att hitta på saker. Saknar att Nicklas är glad. Saknar att titta på barnprogram på morgonen. Saknar Bumbibjörnarna. Saknar Anki och Pytte. Saknar den första tiden på Törners. Saknar känslan när allt helt plötsligt föll på plats. Saknar att vara glad.


0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Tack för att du är hos mig så ofta älskling. Även om det också ibland leder till en gråtattack i utgången till IKEA, när jag hör dig påminna mig om att köpa med mig Lingondricka. Jag vill också tacka

Det känns som att den här helgen har varit otroligt lång och det är ju alltid positivt. De nya rutinerna gör susen. Både igår och idag kunde jag efter kaffe och havregrynsgröt morgonträna. Min hjärna

Det sista året har som alla förstår varit fullt utav sorg, tårar, ilska, frustration, hopplöshet, maktlöshet och alla andra känslor som kan tänkas infinna sig när det värsta tänkbara händer. Ja, alla