• asa692

SAMMA TANKEMÖNSTER

Det känns som att det tunga har lagt sig för ett tag. Skönt. Jag är inte inne i någon kreativ period, men idag när jag kom hem från jobbet så blev jag kär i att vara hemma bara av att få tända julgranen och doftljusen. Vad fint vi har det. Å, vad jag trivs här. Det är en känsla att vara tacksam för och jag får vara nöjd med det. Började titta på serien School of Chocolate igår och jag kan ju ärligt säga att det både ger mig stress och en känsla av brinnande passion samtidigt. Stress av att jag står och stampar på samma ställe utvecklingsmässigt som för 10 år sedan. Jag vet att jag skulle kunna bli så duktig om jag bara gav mig själv tiden eller möjligheten. Men jag känner också en sådan tillfredsställelse bara av att titta på när de andra utvecklas. Jag får min kärlek till yrket bekräftat gång på gång, bara av att jag blir lyrisk. Det där skulle jag kunna bli bra på! Så självförtroendet är det ju inte fel på. Det är bara lite frustrerande att inte vara där själv. I utvecklingsfasen. Jag har så många idéer som jag inte genomför. Sådan frustration. Idéer på sådant jag vill lära mig att rita och idéer på hur jag kan länka samman mina båda stora intressen. För ungefär 10 år sedan så tänkte jag att när jag fyller 40 så ska jag ha gett mig möjligheten att dra igång med mina idéer. Nu har jag nyss fyllt 42 och är inte ett steg närmare. Nu tänker jag att när jag fyller 50 så ska jag ha gett mig den möjligheten. Risken är överhängande stor att även den tidsramen passeras och att jag tillslut inser, (när jag blickar tillbaka) att jag var en utav de som tänkte mycket och ville mycket, men inte gjorde någonting. Ungefär som Emily Dickinson som mest höll sig på sitt rum och skrev dikter som hon sen lade i skrivbordslådan. Ett helt liv av idéer.


Just nu är jag mamma och bara mamma. Sen är orken slut. Jobba, vara mamma, sova. Jobba, vara mamma, sova. Jobba vara mamma, sova. Helt plötsligt har de flyttat ut och jag är gammal och undrar vad jag gjorde med mitt liv.


Jaja.. Jag vet hur jag fungerar. Jag kommer snart att glömma bort även de här tankarna för en tid och vara tillbaka till att jag är kreativ och full av hopp. Sådär klyschigt tänka. Det är bara jag som kan påverka mitt liv och göra någonting åt det. Så nu gör du någonting kreativt helt enkelt. De där lilla kreativa förändrar inte någonting egentligen, men bidrar till Illusionen i alla fall.


Vi får se vad tiden utvisar!? Kommer jag att kunna göra någonting åt mina idéer eller kommer jag bara att leva med de i huvudet? Återkommer om 10 år för en uppdatering kring den frågan.. Haha..

0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Tack för att du är hos mig så ofta älskling. Även om det också ibland leder till en gråtattack i utgången till IKEA, när jag hör dig påminna mig om att köpa med mig Lingondricka. Jag vill också tacka

Det känns som att den här helgen har varit otroligt lång och det är ju alltid positivt. De nya rutinerna gör susen. Både igår och idag kunde jag efter kaffe och havregrynsgröt morgonträna. Min hjärna

Det sista året har som alla förstår varit fullt utav sorg, tårar, ilska, frustration, hopplöshet, maktlöshet och alla andra känslor som kan tänkas infinna sig när det värsta tänkbara händer. Ja, alla