• asa692

SKAPA MENING

Sitter med den där koppen kaffe och har just lagt bort Ipaden där jag påbörjat bilden som ska ligga i bakgrunden här på bloggen. Mitt stora driv och enda dröm just nu, är att en dag få starta ett företag med Isabelles namn. Bellas by rimmi. Jag förstår varför så många startar fonder i sina barns namn efter att de lämnat oss. Jag tror inte att det bara är för att man vill hjälpa andra i samma situation, utan också för att man vill att deras namn ska finnas kvar. Få synas och läsas. Hon fanns, jag vill att hon ska finnas. Det enda jag kan göra är att hylla henne och skapa så mycket mening som det bara går. Mening där hon får finnas med.


Jag har aldrig haft behovet av att besöka gravar och jag förknippar inte en gravplats med närhet. Så känner jag även nu. Jag känner inte att jag är närmre Isabelle när jag besöker hennes grav och jag fylls inte med tårar när jag är där. Mitt behov på Isabelles plats är att det ska vara vackert och att hon ska synas. HÄR är hon! HÄR är det vackraste som någonsin funnits och min person. HÄR finns hon som är mest älskad. Jag går in i min prestationsbubbla när jag är där uppe och ska skapa någonting som är vackert. Jag är inte där för att tänka och säga hej. Min Isabelle är inte "där" utan här med mig. Hon finns där jag är. Och hon är nära Simon. Det är med blandade känslor jag hälsar på hemma hos Isabelle och Simon. Den sköna känslan av att det finns så mycket av Isabelle där hemma. Att jag känner av henne mer. Men samtidigt är det en större tomhet att få känna av henne så mycket och se hennes saker, men inte se henne komma gående eller skratta. När jag sitter och skriver om det så här så går det inte att hålla tårarna tillbaka. Att hon är borta är så ofattbart. Så orättvist och så fel. Att det finaste inte längre finns.


Eftersom det är Alla Helgona så ska vi upp till Isabelle. Vi ska sätta fler ljusslingor så att hon syns ännu mer och platsen blir ännu vackrare. Sen ska jag och Nicklas åka till Funäsdalen och bo på hotell och SPA:a. Det är absolut ingenting som jag själv har ett behov av just nu, men det ger Nicklas mycket och det räknas också såklart. Alicia har det bra i Borlänge och har shoppat kläder. Såå snygg! Och Joline är i Tännäs och ska hälsa på Myskoxar och rida (inte på Myskoxen utan på en häst :). Älskar att tjejerna mår så bra och får njuta ordentligt av sitt lov. Så fort barnen försvann hemifrån så kände jag att jag lika gärna hade kunnat jobba. Men nu har jag ju tagit ledigt ett par dagar, så jag fick vända på den känslan och påminna mig själv om att jag faktiskt behöver vila ibland. Även om det kryper i kroppen. Jag lyckades i alla fall fylla dagen med både städning och att rita på plattan och även en tur på stan med min Simon. Efter alla månader utan Isabelle har Simon sin givna plats hos mig. Utan honom vet jag inte riktigt hur jag skulle må? Från den där dagen så har Simon och jag ett band som jag inte skulle byta bort mot något. Vi håller varandra nära, precis som Isabelle skulle vilja och han har sin givna plats vid middagsbordet alla dagar i veckan. Tack för dig Simon, som fyller ut familjen till det antalet vi tidigare var..



1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Tack för att du är hos mig så ofta älskling. Även om det också ibland leder till en gråtattack i utgången till IKEA, när jag hör dig påminna mig om att köpa med mig Lingondricka. Jag vill också tacka

Det känns som att den här helgen har varit otroligt lång och det är ju alltid positivt. De nya rutinerna gör susen. Både igår och idag kunde jag efter kaffe och havregrynsgröt morgonträna. Min hjärna

Det sista året har som alla förstår varit fullt utav sorg, tårar, ilska, frustration, hopplöshet, maktlöshet och alla andra känslor som kan tänkas infinna sig när det värsta tänkbara händer. Ja, alla