• asa692

TA MER PLATS

Jag är på väg upp över ytan igen. Det känns som att jag kan andas bättre. Att jag inte behöver kippa efter luft. Sakta är jag på väg upp från den långt nedåtgående spiralen och jag håller på att hitta tillbaka till mig själv. Som jag har saknat mig. Det är små steg av att ta tillbaka marken som är jag, men det händer i alla fall. Den här veckan har jag stannat kvar på jobbet två dagar i privat syfte, för att testa min Airbrush som bott i en låda oanvänd i ungefär 8 år. Nu var det dags att testa och jag och Eda sprayade pralinskal. Jag kan säga att det mesta gick emot, men som alltid så lär man sig av att det inte går smidigt :) Bara att aktivt välja att göra det som jag vet att jag vill (ta mig framåt) får mig att känna att min existens ökar. Poetiskt... Kan inte beskriva det på något annat sätt. Nu är det min tur att ta plats. Min tur att ta tillbaka min röst. Jag får så ofta höra att jag är stark, men det var väldigt länge sedan som jag kände mig stark. Det är säkert en tolkningsfråga också. Hur definierar man stark? För mig är stark att inte tappa bort sig själv i alla motgångar och hinder på vägen och det är just det som jag har gjort. Sakta har jag kompromissat bort små små delar av mig själv tills jag knappt känt igen mig själv och det har slitit på självkänslan. Något av det viktigaste man har när man ska leva med sig själv i resten av sitt liv.


Nu är jag på god väg att vända fokuset åt rätt håll. Mitt håll och min väg. Jag ansvarar för mitt liv och mina beslut och barnen såklart. Men sen är det stopp. Nu hoppas jag att jag lyckas lära mig att säga ifrån också. Det har jag varit bra på, men det har också sakta försämrats. Jag har blivit allt mer konflikträdd och jag tror att det bland annat kan bero på att jag har slitit så ont att jag valt bort alla fighter som har med mig själv att göra. Jag har fightats på olika sätt för barnen och där tog orken slut. Tänker att det kanske faller på plats av sig själv nu när börjar ta mer plats. Att ett beslut i taget leder till ringar på vattnet.


Jag hade besök av en vän igår som frågade mig hur jag mådde. Jag svarade att jag har mått jättebra den här veckan och att jag känner att jag ha energi och är stark. Nicklas lät förvånad och sa JAHA. Jag tror inte att han hänger med alls. Jag pratar om hur jag känner och vart jag befinner mig, men han lyssnar inte. Han har sin egna kamp att ta upp för att må bättre och vi är inte på samma ställe. Så kanske går det inte att höra vad jag säger eftersom han befinner sig i en helt annan värld. Men så får det vara. Jag drar upp mig själv nu. Successivt har jag så länge tagit bort viktiga delar av mig själv och det är ingen annans fel än mitt. Jag har gått emot min magkänsla så länge. Nog med det nu. Jag är så rädd för att falla tillbaka. Det har bara gått några veckor av den här uppåtgående spiralen och jag är så rädd för att jag ska börja kompromissa bort mina känslor och min vilja igen. Jag känner så mycket, jag kan så mycket och jag vill så mycket. Jag bara måste köra på nu.

0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Tack för att du är hos mig så ofta älskling. Även om det också ibland leder till en gråtattack i utgången till IKEA, när jag hör dig påminna mig om att köpa med mig Lingondricka. Jag vill också tacka

Det känns som att den här helgen har varit otroligt lång och det är ju alltid positivt. De nya rutinerna gör susen. Både igår och idag kunde jag efter kaffe och havregrynsgröt morgonträna. Min hjärna

Det sista året har som alla förstår varit fullt utav sorg, tårar, ilska, frustration, hopplöshet, maktlöshet och alla andra känslor som kan tänkas infinna sig när det värsta tänkbara händer. Ja, alla