• asa692

VÄNDA TILLBAKA

THE MIND IS JUST AT TOOL

A BLANK SLATE AT ALL TIMES

IT IS YOU ALONE THAT CONTROLS

WHAT FILTERS THROUGH AND WHAT STAYS

USE THIS TOOL WISELY


Nu går jag snart in i min sista semestervecka och det är dags att återgå till vardagen och jag kommer absolut att sakna friheten i att vara ledig, men det kan också vara så att jag kommer att må bättre så snart jag återgått till rutinerna. Just nu behöver min hjärna vara upptagen för att må bra. Om vi hade haft någon resa, mer aktiviteter eller gassande sol så hade jag redan varit tillfredsställd. Tror jag? Men nu har det ju inte varit så. Vi har bara haft en långhelg i Ljungdalen och ett besök på badhuset. Så 4 dagar av mina tre veckor har det "hänt" något som har fungerat för mig. Jag behöver jobba, träna och istället längta efter lite ledigt. Man ska må som bäst när man är ledig, men det är bara att acceptera att jag inte är där just nu. Det enda jag känner är paniken över att Alicia bara är hemma och den sorg som alla bär på. Någon form av känsla som är destruktiv och inte upplyftande. Mot barnen signalerar jag en lugn och trygg mamma, men inombords är det panik över att allt känns stillastående. Jag är så extremt dålig på att inte göra någonting! Eller så hanterar jag bara inte alla känslor som kommer just nu. Vilket är det jag brukar vara så bra på. Känslor...


Jag vet inte om det är min personlighet som behöver vara en Duracellkanin som presterar och göra saker konstant, men jag tror att det just nu förstärks av saknaden efter Isabelle. Att när det är för lugnt så tänker jag på henne och sörjer henne så att jag nästan faller ner i ett ohälsosamt mönster och där har jag faktiskt inte befunnit mig tidigare. Jag har hela tiden känt mig stark i mitt sätt att sörja, men jag har inte hanterat lugnet den här gången. Jag vill krypa ur mitt eget skinn och fly så långt bort jag bara kan. Känner mig som världens sämsta mamma just nu och det är inte heller en känsla jag brukar ha. Tvärtom.. Jag brukar känna mig stolt över mig själv.


Försöker lugna mig själv med att det vänder snart. Egentligen är det ju så att ju bättre man är på känslor, desto hälsosammare är det. Men just nu leder inte känslorna till produktivitet utan understimulans. Längtar tillbaka till att skapa, vara kreativ, drömma, träna och känna mig meningsfull. Jag behöver hitta mitt fokus och min styrka igen.. Jag kanske bara behöver acceptera lugnet och paniken och vara i den känslan.


Isabelle, prata med mig igen.. Det skulle ju bli lättare.. Jag vill att du är nära mig.


Det vänder snart. Jag vet...


17 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Någonting hände för en vecka sedan. När jag och Lina gjorde Yran. Jag fick träffa mig själv igen och jag kände mig genuint lycklig. Jag kan inte ens komma ihåg sist jag kände mig lycklig (och det gäll

Jag har haft hög frånvaro här. Det blir lätt så när jag mår riktigt dåligt. Då finns det inte någon ork till något och jag blir handlingsförlamad inom samtliga områden av livet. Så kände jag faktiskt